Kräkas

När man är frisk tänker man ibland att det skulle vara skönt att vara lite sjuk, och få ligga hemma på soffan och bara ha det bra. Men hej! Jag var magsjuk i måndags och det var bara jättesynd om mig! Jag hade ont i magen, var lite allmänt illamående och hade huvudvärk. Och Oprah pratade med tråkiga Bill Gates och hans tråkiga fru om det amerikanska skolsystemets förfall. SOM ATT JAG BRYR MIG!! Om jag är sjuk och för en gångs skull är hemma och kan kolla på Oprah så vill jag ju att det ska handla om något smaskigt, nån kändis eller relationer eller nåt i den stilen. Men näh. På morgonen såg jag det också. Då handlade det om skuldsanering. Tråååååkigt. Jag tänker inte bli sjuk igen på jättelänge!

Skönhet

Intressant artikelserie om utseende i DN just nu. Den ena artikeln handlar om att blicken för skönhet är medfödd, och att vi på något sätt är förprogrammerade att känna igen en vacker människa redan när vi är spädbarn. Jag vill inte tro att det är så, utan att skönhet ändå ska vara något subjektivt, men jag tror jag måste erkänna att det nog ligger något i det. I alla fall i det absolut första läget när man träffar en person första gången. Hur många gånger har man inte tyckt att någon har t ex ett ganska ordinärt utseende första gången man ses, för att sen, när man lär känna och börjar tycka om personen, övergå till att tycka att han eller hon är hur snygg som helst. Det är alltså först när man kommer förbi ytan som subjektiviteten visar sig. En intressant kommentar i artikeln är tjejen som säger "På fester och liknande satsar jag alltid på att sätta mig med folk som inte ser så jättebra ut. Min erfarenhet är att de är trevligare, de har tvingats anstränga sig mer socialt". Jag har kommit till ganska precis samma slutsats, men då framför allt vad gäller långa vs korta killar. De långa killarna behöver inte vara lika snygga/trevliga/roliga/bra som de korta, för det drar till sig tjejer bara genom att vara långa, medan de korta måste jobba lite för att få uppmärksamhet från tjejer, vilket gör att de vinner i längden.

Men jag vill ändå hävda att i slutändan är det viktigaste inte hur man ser ut utan hur snäll man är. Man kanske får mer fördelar om man är snygg, men det ger banne mig inte automatisk god kharma!

Filmtips

Jag hade världens lyxigaste kväll igår. Jag åkte in till stan efter jobbet, kollade lite i affärer och uträttade lite ärenden och så där. Sen köpte jag en tidning och satte mig på ett fik och åt en lätt middag, innan det bar vidare till Grand, via Gottespecialisten. Jag såg filmen "The squid and the Whale" och jag vill rekommendera den varmt! Den är sorglig och tung, men har också ljusa ögonblick.

Födelsedag

Jag älskar att fylla år och därför har jag haft en helt lysande helg med firande hela tiden. I fredags blev jag bjuden på middag, underbar mezebuffé på Tabbouli, och även om det på något sätt kändes lite bisarrt att sitta där och äta libanesiskt mitt under brinnande krig så var maten och servicen jättehärliga.

På lördagen åkte vi ut till Ljusterö, där en vän ordnade kalas med ca 40 gäster. Det grillades och festades och så hade man ordnat musiktävling. Som grädde på moset en bra helg så vann mitt lag! Jag blir som ett litet barn när det ordnas musiktävling, det är en av de absolut roligaste sakerna jag vet. Anledningen är enkel, jag älskar att vinna men har alltid varit kass på sport i alla dess former så jag har aldrig fått vinna där. Musik är jag däremot intresserad av och minns ganska bra så där har jag en chans.

Efter en lång natt med hög musik och halvtaskig sömn på en smal hård säng åkte vi tillbaka till stan där jag ordnade lite kalas för familj och vänner. Jag var ganska trött men var så glad av att ha så många som jag tycker om i min närhet så jag höll mig pigg ändå. Fick lite fina presenter också (aldrig fel, tänk att det kan vara en sån njutning att öppna ett paket…)

Idag närmar sig nog firandet sitt slut, mina närmsta kollegor tog ut mig på god lunch och på eftermiddagen har jag fått fika, och faktiskt en present till. Av tre av mina manliga kollegor fick jag en rosa t-shirt med ett tryck som ser ut som PUMA-loggan, bara det att det står PUDEL i stället. Hur fin som helst.

Och då fyllde jag ändå bara 29. Tänk nästa år, då jäklar blir det fest!

Gravidchock

Nu har min närmsta kollega precis släppt den glada nyheten att hon är gravid, i femte månaden. Jag anade oråd häromdagen när jag såg en liten bula på hennes i vanliga fall olidligt smala mage, men hade inte tänkt mer på det sen. Men så är det hur som helst, och genast satte mina egna äggstockar igång att vråla. Jag har en biologisk klocka som fungerar som en sån här klassik väggklocka som man måste dra upp för att den ska gå. Om den inte blir uppdragen på ett tag så stannar den av och jag är inte ett dugg sugen på att skaffa små monster. Men sen kommer någon och vrider igång maskineriet och då tickar det utav bara fan, klockan slår som en kyrkklocka och jag vill ha hundra ungar. Nu!

Men så andas då människa!

Har precis käkat lunch (nyrökt makrill och sallad, muuuums). En av de kollegor som satt med pratade nästan utan uppehåll, sådär så att man inte tror att det är möjligt! Till slut började jag känna att jag fick lite svårt att andas, för på nåt sätt väntade jag på att hon skulle göra det. Men hon måste ha utvecklat en teknik som innebär att hon inte behöver inta nytt syre mer än sådär en gång per kvart, för strömmen av ord var helt och hållet utan uppehåll och framförd med hög och tydlig röst. Ämnet? Ännu en gång: dieter. Jag har nästan aldrig varit med om ett gäng tjejer som pratar så mycket om bantning som vi gör, det känns som ett skämt. Dessutom så kommer det aldrig upp något nytt eftersom det är samma personer varje gång, så när jag känner att samtalet tar den vinklingen så brukar jag sakta men säkert stänga öronen och gå in i min egen lilla värld och tänka på choklad.

Vattenliv

Jag och mannen i mitt liv hyrde kajak igår och paddlade runt Kungs- holmen, Reimers- holme och Lång- holmen. Det är verkligen en helt underbar sysselsättning! Man sitter i höjd med vattenytan, solen skiner i ögonen, man vaggas skönt framåt samtidigt som man får ta i ganska bra för att över huvud taget avancera. Igår var det dessutom en sån där kväll när Stockholm är så vackert att det gör ont, folk badade överallt och när vattnet skvätte upp kände man hur ljummet det var. Jag är inte så värst van paddlare, men det brukar gå bra. Igår när jag skulle bära ner kajaken till vattnet så var det en kille på uthyrningen som hjälpte mig och sen höll den när jag klev i. Han sa ”så att du inte välter nu när det blåser, men det var länge sen jag såg en tjej välta”. Tydligen är tjejer bättre anpassade för kajaklivet, om det beror på lägre tyngdpunkt eller allmän överlägsenhet vet jag inte, men eftersom jag inte har vält ännu så kanske det ligger något i det i alla fall. Idag värker kroppen lite men det är det definitivt värt!

Underbara människa

Jag hade ett långt samtal med en kollega idag och måste återigen fascineras av hur många fantastiska människor det finns, och hur intressant det är att se någons inre. Personen i fråga har alla dom där egenskaperna man imponeras av, hon är snygg, social, smart och framförallt väldigt duktig på sitt jobb. Vi ses varje dag och pratar således ganska ofta om ditt och datt, men det blir sällan något djupare, utan mer lite sådär glättigt. Idag släppte dock lite av muren och jag fick en liten kik in där bakom och fick en del av hennes bakgrund och insåg för jag vet inte vilken gång i ordningen att vi alla har någon form av baggage. De allra flesta människor har varit med om jobbiga saker som har format oss till de individer vi är. Jag kan tycka att just det är lite hoppfullt. Det låter kanske motsägelsefullt, men det jag menar är att de allra flesta människor är fina, starka, underbara och häftiga varelser TROTS att de har varit med om svåra saker. Och eftersom jag tror på att några få bra människor räcker för att höja upp flera ”dåliga” människor (jag ska inte definiera vad jag menar med det i just det här inlägget) så tror jag att vi ändå borde gå en ljus framtid till mötes även om det kan tyckas hopplös med allt krig och elände som finns. Heja alla ljuvliga varelser!

Polisanmälan

Det känns som om det har gått lite troll i det här med att polisanmäla någon för misshandel. Om en situation uppstår där två eller flera personer hamnar i handgemäng så verkar det vara vanligt att det leder till att båda anmäler den andra!? Jag vet inte om det är jag som inte riktigt vet hur det ska gå till, men jag tycker i alla fall att det är lite korkat. Som nu till exempel med den här kulstötaren som blev berusad mitt under pågående EM i Göteborg och därför blev instängd på sitt rum av lagledningen. Det ville dock kulstötaren inte alls vara med om, så han brottade ner ordningsvakten som var satt att hålla honom kvar på rummet, och drog. Vakten anmälde då friidrottaren för ”våldsamt motstånd” varvid kulstötaren direkt morgonen efter kontrade med att anmäla vakten för misshandel.

Ingen vill väl bli pucklad på oavsett om man är full eller inte, men det är ju han som har dragit igång det när han dunkat ner en vakt för att ta sig ut ur ett hotellrum. Jag antar att han är stor och tung och vi har ju fått veta att han vid tillfället var kraftigt berusad, så borde inte någon i efterhand ha avrått killen från att anmäla vakten för misshandel?

Tillbaka igen

Jag har en sån där typisk ”första dagen på jobbet efter semestern” – dag. Det vill säga: jag kom till jobbet vid åtta (efter att ha fått plåga mig upp ur sängen, herregud, människan som uppfann klockradion borde skjutas) och tillbringade första timmen med att babbla om både semester och jobb med min rumskompis och kollega. Därefter öppnade jag mailen för att ta tag i de 110 viktiga meddelanden som väntade på mig där. Efter att ha deletat allt oviktigt visade det sig att det var kanske 40 kvar som jag behövde göra något åt. Telefonen ringde (en av tre gånger på hela förmiddagen) och det visade sig vara en kille på den eventbyrå som fixade företagets sommarfest. Han ville veta om vi skulle ha någon julfest i år! Han noterade också att något hade hänt med min dialekt, så jag fick lov att förklara att jag hade varit hemma i Jämtland en vecka och att det har en oundviklig effekt på mitt uttal (tack och lov, man vill ju inte . Efter en fartfylld morgon knallade jag och mina kollegor ner till närbutiken där jag hade ett kärt återseende med salladsdisken. Urvalet var samma som innan semestern så jag kände mig som hemma. Pastasallad med mozzarella och parma, lika gott varje gång. Lunchen råkade sen bli ca en och en halv timme lång, vi hade ju så mycket att prata om. Plus att Carolina Klüft var på tv…Nu håller jag fortfarande på och försöker komma igenom mailen, och ska därefter hugga in på den frestande högen med riktig post. Längtar. Har också hunnit prata med en tant på Arbetsförmedlingen som bekräftade alla mina fördomar om af-kärringar. Grrr. Fick dock ett uppmuntrande mail från älsklingen nyss ”Ska vi bada i Fredhäll efter jobbet?”. Genast kändes allt helt underbart och eftermiddagen känns härlig, när jag vet att jag har en mysig kväll att se fram emot!