Om man vill fördriva en timme eller två...

...kan man alltid läsa på P3s hemsida om betydelsen av olika låttexter. Har man ännu mer tid över kan man skicka in en egen tolkning.

Juletider

Frågorna fanns på Ronjas blogg.

Har du köpt en chokladkalender? Jajamensan, många gånger. Dock inte i år.

Har du öppnat några luckor för tidigt? Eh....jag gissar att jag har gjort det i mina yngre dagar.

Har du hunnit med att köpa julklappar? Jajamensan, den sista inhandlades i lördags.

Vem är det svårast att köpa till? Min bror och hans gravida fru. Men sen hittade jag senaste Guinnes rekordbok och lite annat skoj så det löste sig.

Dricker du alkoholfri glögg? Ja, men jag tar hellre den med sprit i :-)

Har det hänt att du aldrig stressat inför julen? Måste säga att jag känner mig ganska ostressad i år faktiskt.

Hur många stjärnor ger du till årets julkalender på TV? Har inte sett den.

En person som du velat säga "God Jul" till men aldrig vågat, orkat eller kanske glömt? Nej, det kan jag inte komma på att jag har. Men då har jag ju glömt det så då kanske svaret är ja...?

Vem är det som julpyntar hemma hos er? Det är moi. Älsklingen är intresserad av intredning, men trots detta förvånansvärt ointresserad av pynt. Som är så mysigt!

Älskar du att få julklappar eller att ge bort? Oj, både och! Det är så roligt att få öppna presenter, egentligen oavsett vad som är i. Men jag tycker det är lika roligt att titta på när någon öppnar ett paket som de har fått av mig.

Skickar du julkort? Nope, förut skickade jag i alla fall mail, men nu blir det mer så att jag svarar på de jag får. Är nog för lat för det helt enkelt.

Vill du fira julafton utomlands eller i vårt kära Sverige? Har bara varit i Sverige hittills, men kan tänka mig att vara på ett skönt soligt ställe också, inga problem!

Känner du någon julstämning nu? Njae, lite kanske, men det är mer en bra känsla för att jag ska få vara ledig och vara tillsammans med såna jag tycker om. Men utan snön och med + 7 grader är det svårt att komma i direkt julstämning. Helt klart på bra humör i alla fall och det måste ju vara huvudsaken!

Kommer tomten?

Jag kan säga att det känns som om han kom igår!

Vi har nu bott i ett år i vår underbara lägenhet på Kungsholmen, och trots att vi har trivts jättebra så har vi börjat känna att det är dags för något större. För att inte dra ut på det så har vi nu sålt vår lägenhet, köparna kom hem till oss igår och skrev papper. Jag var helt sjukt nervös att dom skulle dra sig ur i sista stund, men det gjorde dom inte! Vi köpte den som sagt var för drygt ett år sen, för 1.640.000, och de köpte den för 2.120.000!! Vi har ju inte gjort något mer än att bo där, det är inte så att vi har renoverat eller fixat på något sätt. Hur som helst, det är sååå skönt att den delen är avklarad, även om jag inte tror att det är riktigt säkert förrän vi har flyttat ut och dom in, men det svåraste är ju gjort. Nu kommer i och för sig nästa utmaning, att hitta en ny lägenhet, men det ska nog ordna sig, jag återkommer om det!

Äntligen tillbaka

Jag inser att jag är ganska lyckligt lottad som tycker att det är jätteroligt att vara tillbaka på jobbet! Jag har till och med längtat hit lite, det måste ju vara hur lyxigt som helst.

Lite bättre

Ja herregud vilken pärs! Det var länge sen jag mådde så risigt som igår när jag försökte vakna ur narkosen. Hjälp, jag hackade tänkder, mådde illa och så vidare. Jag sövdes vid 09:00 och vaknade framåt 13:00. Vid 17:00 tyckte jag att jag borde äta något. Big mistake. Den kubikmillimeter macka jag petade i mig vände direkt och tog det sista som fanns kvar i magen med sig. Visste inte att man hade så mycket jox i magen, och att det var så grönt...blä...

Men knät då? Jo, ena menisken var lös hela vägen och trasig, så det klippte han bort. Sen var främre korsbandet av, så det tog han också bort resterna av. Både och är tydligen gamla skador, så jag tycks klara mig utan korsband (vilket är bra för då slipper jag genomgå en operation till för att rekonstruera korsbandet).

Ä hemma nu i alla fall, och lullar runt, dom skickade med mig tonvis med värktabletter, men jag vill inte ta dem, blir så dåsig! Fick Citodon, Voltaren och Alvedon (100 pack!). Tror dom jag är en häst eller!? Jag har dock inte speciellt ont, bättre nu än innan operationen, så nu är det bara att börja träna direkt, så jag blir stark och rörlig.

Trasig

Jag ska opereras! På tisdag ska jag ligga på sjukhus och man ska stoppa in grejer i mitt knä! Jag ska göra en s k artroskopi, dvs en titthålsoperation. Jag började förstöra mitt knä redan som 16-årig funk-dansare på Wendelas i Östersund. Sedan dess har jag med jämna mellanrum haft problem med ett knä som liksom hoppar ur led. Nu hände det igen i onsdags, och eftersom det gjorde så sjukt ont åkte jag till akuten. Jag har gjort det förr när samma sak har hänt, men oftast bara blivit bemött med: "det går över, gå hem och vila". Inte denna gång dock, jag fick träffa två läkare, en ortoped, sköterskor, röntgenkillar osv. De kom tillsammans fram till att min ena menisk troligtvis är lite lös, och det är den som viker sig när jag kliver snett. Brrr... Ont gör det och jag är helt frustrerad av att inte kunna gå, men nu ska dom i alla fall fixa det om dom kan, och då slipper jag ju problem sen. Hoppas jag!

Jag lär mig tydligen aldrig

Jag tror mig veta att det inte riktigt är tillåtet att vara full på jobbet. Just idag känner jag att jag bryter mot det. Om jag fick blåsa nu skulle nog promillehalten inte vara nådig. Var på julbord med jobbet igår. Sittning 1630 till 1930, så jag trodde att jag skulle komma hem tidigt. Tjena. Kom hem halv två, snorfull. Man kan väl säga att jag inte riktigt hann sova av mig ruset så nu äter jag banan och tuggar tuggummi för att inte sprida allt för dålig doft omkring mig!

Känns länge sen...

Glad, solbränd, varm, mätt, lite småfull och allmänt nöjd. Lajsa i Barcelona i slutet av september.

Nu när jag är genomskinlig är det svårt att tro att jag faktiskt var så där brun för inte så himla länge sedan!

ur led är tiden...

..eller vad ska man säga när man kan plocka finfina kantareller den 27:e november? Jodå, det började med att älsklingen gick en morgonpromenad på lördagen, uppe i skogen bakom stugan, och kom tillbaka med händerna fulla av gula kantareller. Sen på söndagen tänkte vi att vi skulle ut och titta lite i skogen, mest på skoj, och det var lika många fina svampar där som för en månad sen. Och då har det ändå varit flera decimeter snö däremellan. Helt bisarrt, men ruskigt gott att ta med hem till stan och steka till kvällsmackan!

Hade elektrikern på besök också, han berättade om när en varg gick över hans gård, för någon tid sen (han bor några hundra meter från vår stuga). Han hade mätt spåren sen, en tass var 14x16 cm... Han hade sett björn i trakten också, tre stycken, visserligen på flera år, men ändå. Det är ingen tvekan om att det finns vild natur där uppe!

Förkyld

Ja. Det är synd om mig. Jag mår dåligt. Men jag får skylla mig själv, jag hade kunnat vara hemma idag, men av två anledningar valde jag att ändå gå hit (dvs till jobbet för dig som faktiskt inte ser mig fysiskt). 1: Jag är inte sängliggande, och då är en hel dag hemma för mycket, jag blir uttråkad. För man kan ju inte gå ut, tänk om någon ser mig liksom. 2: Jag blev för snål. Skitlöjligt, jag har en bra lön, men jag tyckte att det kändes så onödigt att bara slänga bort en dag. Båda anledningarna gör att jag blir trött på mig själv, varför kan jag inte bara vara hemma och ha tråkigt och i princip spendera en dagslön på att bara ta hand om min sargade, snorande kropp? Det är å andra sidan ganska typiskt mig, jag har mnga bra åsikter om hur man ska leva, men sen när det kommer till mig själv är jag inte speciellt konsekvent... Jag får trösta mig med att jag i alla fall inte gick till jobbet förrän nio idag, och jag kommer att gå vid tre, så det är ok. Ska till Dalarna i helgen och krya på mig.

Halleluja moment!

Hur beskriver man i ord den känsla man får när Bruce står på scenen och ler och 13 700 pers vrålar "Fear of the dark" i globen? Jag får rysningar nu bara jag skriver det. Det var en helt lysande kväll, energin i Globen var total, nya skivan spelades igenom grundligt och verkade gå hem hos alla inklusive mig själv. När sen fem gamla godingar spelades, bland annat ovan nämnda Fear of the dark, ja, då ville jag nästan gråta av glädje. Det var svettigt, trångt, högljutt och alldeles underbart!

Läs recensionen i Expressen så hajjar ni!

Hårdrock!!

Ikväll är det äntligen dags! Jag köpte biljetten i april och nu, ikväll, i Globen, smäller det. IRON MAIDEN!

Jag återkommer med recension av vad jag hoppas blir en underbar kväll. Spelar dom bara Fear of the dark, vilket de har gjort tidigare under turnén, så är jag världens lyckligaste!

Puss

Lite om mig

Den här har jag hittat hos Ronja, som i sin tur har hittat den hos Nettan...

1. Nevn tre interesser du har? Musik, böcker, träning.

2. Nevn noen farger du liker? Rött, lila, knallgrönt.

3. Gull eller sølv? Silver.

4. Te eller kaffe? Just nu kaffe, kanske kan bero på att jag jag jobbar på ett företag som bland annat säljer kaffemaskiner, varför utbudet av gott kaffe är tämligen obegränsat.

5. Hvilken stil liker du? Egentligen har jag en mycket mer poppig och galen stil än hur jag klär mig, men jag tonar ner lite på jobbet. Står ofta och suktar över någon färgstark och tokmönstrad tröja på H&M som jag sen lägger tillbaka när jag inser att jag inte kommer att ha någon användning för den. Köper hur som helst hellre billligt och mycket än dyrt och bara lite.

6. Samler du på noe? Glada tankar och kärlek. Tänkte någon gång att jag skulle börja samla på snöglober, för det fins så många fina, men än har det bara blivit en, och jag vet inte om det räknas som en samling...?

7. Hvilke farger er det hjemme hos deg? Vitt, trä och sten, en del rött och så lite blått och guld också.

8. Hvilken duft liker du? Nyduschad Håkan, nybakta kanelbullar, nyfallen snö (blev mycket nytt där...)

Gnällspikar

Är människan av naturen missnöjd? I min värld fungerar det så att jag är rätt glad över att jag har ett jobb, och även om det inte är drömjobbet så trivs jag bra. Om jag får göra roliga saker via jobbet, som till exempel att vi fick åka till Barcelona i höstas, så tycker jag att det är grymt lyxigt. Många fungerar som jag här på jobbet, men sen finns det ett gäng gnällspikar. Vuxna människor som inte kan se det som är kul och bra i en situation utan är så oerhört missnöjda med allt och alla att alla försök att göra något bra faller platt. Exempel ett: jag fixade bokningen av en kick off för 2007. Vi ska åka till Sälen, bo fint, äta goda middagar, ha allmänt trevligt. Företaget står för allt. Vad händer? Jo, folk börjar gnälla för att vi ska åka egna bilar upp (läs företagsbilar, företaget betalar bensinen), i stället för buss. Vissa pratar om att "boka egna biljetter, i protest". Suck. Anledningen är framförallt att dom inte kommer hinna dricka lika mycket öl om dom vet att dom kanske måste köra bil. Exempel två: jag bokar årets julbord. Vi ska gå på Pontus by the sea och äta fint julbord, och till det kommer vi att få champagne, öl/vin, snaps, och portvin, ett glas av varje. Vad händer? Folk gnäller för att det är på en onsdag istället för på en fredag, återigen är anledningen att man inte kommer att kunna imundiga lika mycket alkohol som om det var på en fredag, eftersom man faktiskt ska upp och gå till jobbet nästa dag. Vidare gnäller man för att det bara är ETT glas av varje, man tycker att det borde vara mer generöst än så. Även här har det pratats om att tacka nej "i protest". Som om dom vore tolv år gamla.

I sammanhanget bör jag klargöra att det inte är alla som resonerar så här, många är precis som jag att man tycker det är bra att man får lite trevliga saker av jobbet. Problemet med dessa herrar (för det är herrar) är att de är så låsta i sina positioner, de är missnöjda men ser ingen möjlighet att förändra sina liv, så då gnäller dom i stället. Det man kan konstatera är med andra ord att det är synd om dom.

Snart jul?

Jag är helt stolt över mig själv, jag har precis beställt årets första julklapp! Via Ginza beställde jag filmen Grizzly man till min H. När jag ändå var där passade jag på att beställa The Killers senaste, samt Scissor Sisters "Ta dah!". Jag längtar till båda kommer. Jag var tvungen att köpa "When you were young" av the killers som mp3-singel från iTunes Musicstore i fredags morse, för jag bara gick och nynnade på den, och sen dess har jag väl lyssnat på den kanske minst 20 ggr. Ibland blir jag så besatt av en riktigt bra låt och då är det bara att ge efter och njuta av känslan. Det är som julafton på musikplaneten!

Palatset

Jag måste ju visa en bild på vårt lilla paradis i Dalarna. Jag åker upp i kväll, älsklingen är redan där så han kommer och möter mig på tåget och sen har vi en lååång skön helg att se fram emot.

När jag kommer upp har dessutom svärfar varit där och hjälpt till att lägga nytt golv i gäststugan som vi målade i tre omgångar förförra veckan, så det ska bli spännande att se hur fint det är nu. I går när jag ringde stod H och målade inne på den lilla toaletten. Den mannen har svårt att sitta stilla, men det blir fint där han drar fram. Längtar till honom och helgen nu, ska sitta på tåget (som förhoppningsvis går) och bara njuta av fredagskänslan!

Dålig musik

Jag vet att jag får skylla mig själv som lyssnar på Mix megapol eller vad sjutton det är som låter från radion, men om jag hör Cascada gny fram "Everytime we touch" en gång till så tror jag att jag måste skjuta mig i foten.

Å andra sidan så är inte mina kollegor/rumskompisar här idag, så jag är radiochef. Ergo, från och med alldeles snart kommer det att vara P3 som dominerar rummet! Dom kan ju för i h***ete ite spela Cascada!?

Väder

Jag sitter i ett högt hus och jobbar, på femtonde våningen. Vissa dagar är det så underbart. Jag ser halva stan, från Globen till Hötorgsskraporna, och en massa kyrktorn. I morse när jag kom så gick precis solen upp, och var helt orange, plus att alla höstlöv nästan glödde (det är en klyscha jag vet, men jag tänker använda den ändå!). Sen har jag sprungit runt och fixat en massa grejer och nu när jag kom tillbaka till mitt rum så är det helt grått och regnet smattrar mot rutan. Dom har varnat i DN i flera dagar att det ska bli storm i och för sig så det är kanske den som är på väg. Mysigt tycker jag, för då får jag tända ljus och ha det varmt och skönt hemma i boet!

Måndag igen

Vi var i stugan i helgen, målade om gäststugan (vi han med tre lager så vi jobbade på bra) och var ute i skogen och plockade svamp. Marken var täckt av en matta med trattkantareller, helt galet, vi kunde knappt slita oss! Så i kväll blir det svampmacka, som jag har längtat. Undrar om jag är helt gaggig, för det känns i kroppen, dels att jag målade taket tre gånger (ont i axlarna) och dels att jag gick upp och nervänd i skogen i flera timmar (ont i baklåren). Det är det hur som helst värt, själen renades ut (även om hjärnan blev lite knäpp av all färg).

Så nu är det måndag och full fart igen. Just nu är jag hemma på lunch, och en poppig mäklar-assistent-kille håller på och fotar vår lägenhet, inför en eventuell framtida försäljning. Jag säger då det.

Arg som ett bi

Jag har en kollega, en av de chefer jag jobbar mest med, som kan vara så j-la jobbig. I början höll han på driva mig till vansinne med sina ständiga retsamheter och diverse pikar. Sen utvecklade jag teflonhuden gentemot honom och nu gillar jag honom riktigt mycket. Jag tar inte åt mig, för jag vet att han bara är sån, en jobbig jävel utan speciellt stor självinsikt helt enkelt. Men så vissa dagar orkar jag inte. Nu kom han nyss in och skulle vara rolig, och påpekade nåt litet fjantigt fel jag hade skrivit i ett mail. Jag försökte bemöta lugnt och sakligt men han fortsatte på samma retstickebana, så till slut blev jag arg och sa jag rakt av ifrån att jag inte orkade med honom idag. Han blev lite förvånad, men jag sa bara att jag orkar inte käfta med dig idag, det är inte en sån dag. Då slog han om lite och sa att "vad är det, hur är det med dig". Då svarade jag, nästan till min förskräckelse, "skit i det du, jag orkar bara inte käfta". Och underbart nog så svarade han "ok, då respekterar jag det" och sen var allt som om inget hade hänt och han var hur snäll och trevlig som helst. Jag önskar att jag inte hade blivit så röd i ansiktet som jag kände att jag blev, men det var ändå skönt att det bet!

Konstiga ideal

I morse satt jag och pratade med en av mina absoluta favoritpojkar här på jobbet. Helt plöstligt sa han "men nu måste jag säga något positivt till dig, du har gått ner jättemycket i vikt sen du började här". Jag blev helt fascinerad. Till att börja med vill jag bara förtydliga att nej, jag har inte gått ner i vikt, jag är mig rätt lik som jag har varit senaste åren. Jag gissar att jag bara har haft andra kläder, som kanske har fått honom att tycka att jag ser smalare ut, inte vet jag (vem bryyyr sig!!!) Men det som fascinerar mig är att han tror att det är på något sätt det snällaste han kan säga till mig. Tänk OM jag nu hade gått ner i vikt, och att det berodde på att jag hade cancer/ätstörningar/mask/inte vet jag vad? Jag anklagar egentligen inte honom personligen, för han ville bara säga nåt snällt, utan hela grejen, det är ett ganska skruvat samhälle när det snällaste man kan säga till någon är "gud vad du är smal".

Men nu ska jag gå och dricka fredagsöl med min älskling, hurra!

Irritationsmoment

Jag gillar min gravida kollega jättemycket, men ibland blir jag tokig på henne också. Innan hon var gravid var vi helt ense om att varmt är skönt, kallt är obehagligt. Nu kommer hon in varje morgon och säger typ "här var det bastu" (hormoner gör visst sånt med en) och vill att jag ska sänka värmen. Hon vill ha kallast möjliga temperatur i rummet, ändå drar hon sig inte för att sitta med kofta och stickad halsduk runt halsen. Klart som fan det blir varmt då! Som tur är sitter termostaten på min sida så jag kan smyghöja när hon är på toaletten. Men jag har märkt att hon gör samma sak, så hon blir säkert lika irriterad på mig. Som att jag kan rå för att jag fryser lätt, och inte kan jobba när mina händer är som två piggelinglassar. Grrr.

Heja lokalvårdare!

Jag jobbar i ett företag som levererar tjänster på entreprenad, dvs typ städ, reception, vaktmästeri osv. Jag jobbar på personalavdelningen så jag kan inte så värst mycket om vad de som faktiskt jobbar med städet gör, även om jag har en vag bild. Därför passade jag idag på att sitta med en dag av den fem dagar långa SRY-utbildning som några av våra städare går. Och jag kan bara konstatera att det är en hel vetenskap det där. Man tror ju att det "bara är att städa". Nä du. Det gäller att hålla koll på moppar och dukar och rondeller och kemikalier (finns alkaliska, neutrala och sura, bara en sån sak, med olika användningsområden). Jag blir mer och mer imponerad av vår städpersonal, dom är kunniga, tar stolthet i sitt jobb och är måna om att leverera bra kvalitet. Detta till dålig (relativt sett) lön, med chefer som inte alltid ser dem (vissa är urdåliga, andra är jättebra) och påfrestningar för kroppen. Heja alla dom helt enkelt, det var bara det.

I'm back

Ja alltså, ibland blir det ju så där, man har så mycket tankar och idéer i huvudet och sen går det för lång tid och så börjar det kännas som att det inte är någon idé att skriva, för det var ju ändå så länge sen sist.

Nåväl. Här är jag nu. Bilden är från vår underbara semester på Rhodos för några veckor sen.

Har ganska roligt på jobbet nu, mycket att göra, känner mig "viktig" vilket är ganska avgörande för att jag ska trivas. Det är helt värdelöst att ha för lite att göra, då känner jag mig bara dyr. För övrigt har man börjat dra i mig från två olika håll. Jag har inte ens sökt jobb men gamla kontakter vill locka mig till sig. Ännu har jag inget konkret, återkommer i den frågan längre fram. Det är både spännande och skrämmande. Om dom tror på mig måste jag ju prestera liksom. Men den dagen den sorgen. Jag antar att om dom tror på mig så är det för att jag har gjort något bra någon gång. Jag ska försöka att inte noja nu innan det ens är något konkret. Jag återkommer som sagt var.

Dans

Jag tillhör den relativt stora skara svenskar som gillar det här med styrdans. I går var första gången på länge, jag och en annan exiljämte tog oss till Hågelbyparken för att dansa till Boogart. Och det var så sjukt kul! En kväll som igår, när man är utomhus, musiken är bra, man får dansa med lysande kavaljerer, då vill jag aldrig någonsin sluta dansa! Jag kände mig totalt på topp, jag dansade bra, jag log från öra till öra hela kvällen och jag fick dansa med alla dom där superkillarna som man får jaga i vanliga fall. Sen är det ett märligt fenomen att killar som man aldrig skulle se åt utanför dansgolvet helt plötsligt kan vara så sexiga att man blir helt mjuk i knäna. En lång kille med rätt stor mage, tunt hår och taskiga skor dansade runt med mig på ett sätt som gjorde att jag helt glömde tid och rum. Han såg mig djupt i ögonen och förde runt mig på små moln. Känslan är helt obeskrivlig.

Kräkas

När man är frisk tänker man ibland att det skulle vara skönt att vara lite sjuk, och få ligga hemma på soffan och bara ha det bra. Men hej! Jag var magsjuk i måndags och det var bara jättesynd om mig! Jag hade ont i magen, var lite allmänt illamående och hade huvudvärk. Och Oprah pratade med tråkiga Bill Gates och hans tråkiga fru om det amerikanska skolsystemets förfall. SOM ATT JAG BRYR MIG!! Om jag är sjuk och för en gångs skull är hemma och kan kolla på Oprah så vill jag ju att det ska handla om något smaskigt, nån kändis eller relationer eller nåt i den stilen. Men näh. På morgonen såg jag det också. Då handlade det om skuldsanering. Tråååååkigt. Jag tänker inte bli sjuk igen på jättelänge!

Skönhet

Intressant artikelserie om utseende i DN just nu. Den ena artikeln handlar om att blicken för skönhet är medfödd, och att vi på något sätt är förprogrammerade att känna igen en vacker människa redan när vi är spädbarn. Jag vill inte tro att det är så, utan att skönhet ändå ska vara något subjektivt, men jag tror jag måste erkänna att det nog ligger något i det. I alla fall i det absolut första läget när man träffar en person första gången. Hur många gånger har man inte tyckt att någon har t ex ett ganska ordinärt utseende första gången man ses, för att sen, när man lär känna och börjar tycka om personen, övergå till att tycka att han eller hon är hur snygg som helst. Det är alltså först när man kommer förbi ytan som subjektiviteten visar sig. En intressant kommentar i artikeln är tjejen som säger "På fester och liknande satsar jag alltid på att sätta mig med folk som inte ser så jättebra ut. Min erfarenhet är att de är trevligare, de har tvingats anstränga sig mer socialt". Jag har kommit till ganska precis samma slutsats, men då framför allt vad gäller långa vs korta killar. De långa killarna behöver inte vara lika snygga/trevliga/roliga/bra som de korta, för det drar till sig tjejer bara genom att vara långa, medan de korta måste jobba lite för att få uppmärksamhet från tjejer, vilket gör att de vinner i längden.

Men jag vill ändå hävda att i slutändan är det viktigaste inte hur man ser ut utan hur snäll man är. Man kanske får mer fördelar om man är snygg, men det ger banne mig inte automatisk god kharma!

Filmtips

Jag hade världens lyxigaste kväll igår. Jag åkte in till stan efter jobbet, kollade lite i affärer och uträttade lite ärenden och så där. Sen köpte jag en tidning och satte mig på ett fik och åt en lätt middag, innan det bar vidare till Grand, via Gottespecialisten. Jag såg filmen "The squid and the Whale" och jag vill rekommendera den varmt! Den är sorglig och tung, men har också ljusa ögonblick.

Födelsedag

Jag älskar att fylla år och därför har jag haft en helt lysande helg med firande hela tiden. I fredags blev jag bjuden på middag, underbar mezebuffé på Tabbouli, och även om det på något sätt kändes lite bisarrt att sitta där och äta libanesiskt mitt under brinnande krig så var maten och servicen jättehärliga.

På lördagen åkte vi ut till Ljusterö, där en vän ordnade kalas med ca 40 gäster. Det grillades och festades och så hade man ordnat musiktävling. Som grädde på moset en bra helg så vann mitt lag! Jag blir som ett litet barn när det ordnas musiktävling, det är en av de absolut roligaste sakerna jag vet. Anledningen är enkel, jag älskar att vinna men har alltid varit kass på sport i alla dess former så jag har aldrig fått vinna där. Musik är jag däremot intresserad av och minns ganska bra så där har jag en chans.

Efter en lång natt med hög musik och halvtaskig sömn på en smal hård säng åkte vi tillbaka till stan där jag ordnade lite kalas för familj och vänner. Jag var ganska trött men var så glad av att ha så många som jag tycker om i min närhet så jag höll mig pigg ändå. Fick lite fina presenter också (aldrig fel, tänk att det kan vara en sån njutning att öppna ett paket…)

Idag närmar sig nog firandet sitt slut, mina närmsta kollegor tog ut mig på god lunch och på eftermiddagen har jag fått fika, och faktiskt en present till. Av tre av mina manliga kollegor fick jag en rosa t-shirt med ett tryck som ser ut som PUMA-loggan, bara det att det står PUDEL i stället. Hur fin som helst.

Och då fyllde jag ändå bara 29. Tänk nästa år, då jäklar blir det fest!

Gravidchock

Nu har min närmsta kollega precis släppt den glada nyheten att hon är gravid, i femte månaden. Jag anade oråd häromdagen när jag såg en liten bula på hennes i vanliga fall olidligt smala mage, men hade inte tänkt mer på det sen. Men så är det hur som helst, och genast satte mina egna äggstockar igång att vråla. Jag har en biologisk klocka som fungerar som en sån här klassik väggklocka som man måste dra upp för att den ska gå. Om den inte blir uppdragen på ett tag så stannar den av och jag är inte ett dugg sugen på att skaffa små monster. Men sen kommer någon och vrider igång maskineriet och då tickar det utav bara fan, klockan slår som en kyrkklocka och jag vill ha hundra ungar. Nu!

Men så andas då människa!

Har precis käkat lunch (nyrökt makrill och sallad, muuuums). En av de kollegor som satt med pratade nästan utan uppehåll, sådär så att man inte tror att det är möjligt! Till slut började jag känna att jag fick lite svårt att andas, för på nåt sätt väntade jag på att hon skulle göra det. Men hon måste ha utvecklat en teknik som innebär att hon inte behöver inta nytt syre mer än sådär en gång per kvart, för strömmen av ord var helt och hållet utan uppehåll och framförd med hög och tydlig röst. Ämnet? Ännu en gång: dieter. Jag har nästan aldrig varit med om ett gäng tjejer som pratar så mycket om bantning som vi gör, det känns som ett skämt. Dessutom så kommer det aldrig upp något nytt eftersom det är samma personer varje gång, så när jag känner att samtalet tar den vinklingen så brukar jag sakta men säkert stänga öronen och gå in i min egen lilla värld och tänka på choklad.

Vattenliv

Jag och mannen i mitt liv hyrde kajak igår och paddlade runt Kungs- holmen, Reimers- holme och Lång- holmen. Det är verkligen en helt underbar sysselsättning! Man sitter i höjd med vattenytan, solen skiner i ögonen, man vaggas skönt framåt samtidigt som man får ta i ganska bra för att över huvud taget avancera. Igår var det dessutom en sån där kväll när Stockholm är så vackert att det gör ont, folk badade överallt och när vattnet skvätte upp kände man hur ljummet det var. Jag är inte så värst van paddlare, men det brukar gå bra. Igår när jag skulle bära ner kajaken till vattnet så var det en kille på uthyrningen som hjälpte mig och sen höll den när jag klev i. Han sa ”så att du inte välter nu när det blåser, men det var länge sen jag såg en tjej välta”. Tydligen är tjejer bättre anpassade för kajaklivet, om det beror på lägre tyngdpunkt eller allmän överlägsenhet vet jag inte, men eftersom jag inte har vält ännu så kanske det ligger något i det i alla fall. Idag värker kroppen lite men det är det definitivt värt!

Underbara människa

Jag hade ett långt samtal med en kollega idag och måste återigen fascineras av hur många fantastiska människor det finns, och hur intressant det är att se någons inre. Personen i fråga har alla dom där egenskaperna man imponeras av, hon är snygg, social, smart och framförallt väldigt duktig på sitt jobb. Vi ses varje dag och pratar således ganska ofta om ditt och datt, men det blir sällan något djupare, utan mer lite sådär glättigt. Idag släppte dock lite av muren och jag fick en liten kik in där bakom och fick en del av hennes bakgrund och insåg för jag vet inte vilken gång i ordningen att vi alla har någon form av baggage. De allra flesta människor har varit med om jobbiga saker som har format oss till de individer vi är. Jag kan tycka att just det är lite hoppfullt. Det låter kanske motsägelsefullt, men det jag menar är att de allra flesta människor är fina, starka, underbara och häftiga varelser TROTS att de har varit med om svåra saker. Och eftersom jag tror på att några få bra människor räcker för att höja upp flera ”dåliga” människor (jag ska inte definiera vad jag menar med det i just det här inlägget) så tror jag att vi ändå borde gå en ljus framtid till mötes även om det kan tyckas hopplös med allt krig och elände som finns. Heja alla ljuvliga varelser!

Polisanmälan

Det känns som om det har gått lite troll i det här med att polisanmäla någon för misshandel. Om en situation uppstår där två eller flera personer hamnar i handgemäng så verkar det vara vanligt att det leder till att båda anmäler den andra!? Jag vet inte om det är jag som inte riktigt vet hur det ska gå till, men jag tycker i alla fall att det är lite korkat. Som nu till exempel med den här kulstötaren som blev berusad mitt under pågående EM i Göteborg och därför blev instängd på sitt rum av lagledningen. Det ville dock kulstötaren inte alls vara med om, så han brottade ner ordningsvakten som var satt att hålla honom kvar på rummet, och drog. Vakten anmälde då friidrottaren för ”våldsamt motstånd” varvid kulstötaren direkt morgonen efter kontrade med att anmäla vakten för misshandel.

Ingen vill väl bli pucklad på oavsett om man är full eller inte, men det är ju han som har dragit igång det när han dunkat ner en vakt för att ta sig ut ur ett hotellrum. Jag antar att han är stor och tung och vi har ju fått veta att han vid tillfället var kraftigt berusad, så borde inte någon i efterhand ha avrått killen från att anmäla vakten för misshandel?

Tillbaka igen

Jag har en sån där typisk ”första dagen på jobbet efter semestern” – dag. Det vill säga: jag kom till jobbet vid åtta (efter att ha fått plåga mig upp ur sängen, herregud, människan som uppfann klockradion borde skjutas) och tillbringade första timmen med att babbla om både semester och jobb med min rumskompis och kollega. Därefter öppnade jag mailen för att ta tag i de 110 viktiga meddelanden som väntade på mig där. Efter att ha deletat allt oviktigt visade det sig att det var kanske 40 kvar som jag behövde göra något åt. Telefonen ringde (en av tre gånger på hela förmiddagen) och det visade sig vara en kille på den eventbyrå som fixade företagets sommarfest. Han ville veta om vi skulle ha någon julfest i år! Han noterade också att något hade hänt med min dialekt, så jag fick lov att förklara att jag hade varit hemma i Jämtland en vecka och att det har en oundviklig effekt på mitt uttal (tack och lov, man vill ju inte . Efter en fartfylld morgon knallade jag och mina kollegor ner till närbutiken där jag hade ett kärt återseende med salladsdisken. Urvalet var samma som innan semestern så jag kände mig som hemma. Pastasallad med mozzarella och parma, lika gott varje gång. Lunchen råkade sen bli ca en och en halv timme lång, vi hade ju så mycket att prata om. Plus att Carolina Klüft var på tv…Nu håller jag fortfarande på och försöker komma igenom mailen, och ska därefter hugga in på den frestande högen med riktig post. Längtar. Har också hunnit prata med en tant på Arbetsförmedlingen som bekräftade alla mina fördomar om af-kärringar. Grrr. Fick dock ett uppmuntrande mail från älsklingen nyss ”Ska vi bada i Fredhäll efter jobbet?”. Genast kändes allt helt underbart och eftermiddagen känns härlig, när jag vet att jag har en mysig kväll att se fram emot!

I love semester

...inte så originellt kanske, ingen kontroversiell åsikt, men jag äääälskar att vara ledig när jag är på ett underbart ställe som Gotland och solen bara tok-gassar! Nu blir det Dalarna och Jämtland, hoppas solen skiner där med.

Puss!

Semester

Jag är glad! Veckan har varit långtråkig, jag har varit lite sommarförkyld och seg, jag har bara väntat på bättre tider (jag som alltid ska hålla på och förespråka att man ska leva i nuet!). Men nu är den äntligen här, den där soliga fredagen innan semester! Jag ska träffa vänner efter jobbet (som jag lämnar tidigt), för en fika, sen träffar jag min älskade för en öl lite senare och sen går vi hem och njuter av att vi ska till Gotland i morgon!

Precis som jag skrev i min inledande inläg så blir det ett semesteruppehåll nu (upp som en sol och ner som en pannkaka) men jag säger som Arnold: "I'll be back!"

Hur svårt kan det vara!?

Jag har så klart en massa funderingar, och tankar om vad jag ska skriva om här i min nya fina blogg där jag bestämmer (svindlande tanke). En sak som jag egentligen inte alls borde bry mig om att kommentera men som fascinerar mig är Tone och alla diskussioner kring henne just nu. Hon var med i BÖgradio igår och berättade sin syn på saken. Och som sagt var, jag kan inte låta bli att fascineras över att hon faktiskt på riktigt inte verkar fatta vad som hände. Det är inte klokt: "det är en jättefin bild, jag ville visa en annan sida av mig själv, en lite tuffare, inte så helylle". Ok. Men sen säger hon i nästa andetag "Jag är väldigt noga med vad jag är med i och inte, jag var till exempel väldigt tveksam till om jag skulle vara med i Let's dance, och vad jag skulle ha på mig och så. Jag funderade mycket på vad det skulle göra för min karriär". Ja herregud.

Jag kan inte hålla mig...

Ja alltså, efter att ha blivit helt besatt av min underbara vän MMs blogg och även hennes vän och min bekanta Krumelurs dito kan jag liksom inte låta bli att testa lite. Jag inser att jag kommer att tröttna inom typ två dagar eftersom jag just nu sitter och tråkar ihjäl mig och bara vill att dagarna ska gå innan jag ÄNTLIGEN har semester nästa vecka. Men. Det kan inte hjälpas, jag måste bara få vara del av den här nya (?) spännande möjligheten, om så bara för en kort stund. Underbart är ju trots allt kort.